Tre minuter i taget.


Jag somnade med en klump i magen igår, men jag somnade ( som en stock) och det är alltid ett plus.
Jag var tom hungrig nog för klyftpotatis. Det känns bättre att på något sätt ha fått det förklarat för mig själv åtminstone.
Jag vet vad jag vill och det känns som hälften vunnet.
Idag var det skolfoto. Det hade jag glömt. Ohh ja stressa hem och tillbaks,
hann slänga cykeln i en buske och kasta mig framför kameran. Ungefär. Jag hatar skolfoto.

Annars är det mest...dötid, längtan och väntan tar aldrig slut.
Tre minuter i taget ibland sa pappa och det ska nog bli mitt nya motto.
Blott en dag ett ögonblick i sänder sjunger man.

Nu ska jag köpa frimärken, Det hinner jag säkert inte men man måste försöka.
Jag är dålig på att skynda mig ensam.
Hej.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0