ninanolltre

Jag är helt tom, ändå vill jag säga nåt. Hur går det ihop?
Min shiftknapp på tangentbordet är trög, att göra stora bokstäver punkter och frågetecken kräver koncentration.
Jag lyssnar på soundtracket till barcelona och myser inombords när jag tänker på bra stunder som har funnits.
Idag satt jag i en bil och lyssnade till musiken som fanns och tittade på det som fanns utanför. Då tänkte jag att det finns fina saker i världen. Jag läste en bok där det stod att förlåtelse inte är att glömma eller att säga det var OK, för det var det inte. Förlåtelse handlar om att acceptera nuet för att det är värt att ta vara på. Ibland önskar jag att det fanns en liten fjärrkontroll så folk begrep vad man sa.... eller så att man själv begreps sig på folk för den delen. Men det är väl i sin ordning. Skulle det ha vart lätt hade det inte varit det liv vi lever.
På måndag börjar allvaret säger dom, men jag gör inget annat än att bläddra i tidningar och slösurfa. Det finns inget som heter allvaret. Allvaret finns jämt om man vill ju, nångång har det varit så för mig men det var nån som lärde mig annorlunda. Jag försöker få tiden att gå. Mest för att jag längtar så fasligt. Till dig. Till födelsedagen, festen, resan, lördagkvällen allt det där roliga som ska komma. Jag försöker inte få tiden att gå för att jag är orolig. Det orkar jag inte vara längre. det är lättare att sakna någon som saknar en tillbaks.
nä. nu blir jag skamsen för vad jag säger. Sova tänker jag göra.
det är klokt tror jag.





Gissa bilden.