ninanolltre

Jag har just utövat påtryckningar för att för att få mig en mattekurs från ett kvällsläroverk i nejden.
Tydligen måste en lärare vara "intresserad" för att kunna ge mig den mattekurs jag behöver-
trots att jag är beredd att betala det saftiga pris läroverket satt för en sådan tjänst.

Jag vill också starta ett företag där jag bara betjänar kunder per lust. Vore det inte trevligt?
Jag betjänar bara de kunder jag vill. Helst snygga unga män om jag får be.

Orsaken till att jag verkligen gnäller om mattekursen är behörighetskravet för att komma in på psykologi och sociologi i danmark. Jag får alltså inte söka om jag inte har 7 kurser kort matte. Nu har jag bara 6.

Jag skyller allt på fullständigt värdelös, ja, värdelös studiehandledning.
Alla elever borde bli informerade, i ett tidigt skede av gymnasieutbildningen om vilka krav som kan tänkas krävas
av en i ett senare skede och uppmuntra eleverna att studera och ta reda på områdesspecifika krav.
Åbo, Hesa och Vasa i all ära, jag dömer inte och tycker att de för många kan vara det bästa alternativet, men de blir aldrig mina.

Det var inte bara jag som funderade på att ansöka till ett nordiskt grannland. Studiehandledningen i skolan borde verkligen hålla sig up-to-date med vad som gäller. Jag menar, fine om jag hade snackat Polen, Uganda eller Vietnam, men nu gör jag inte det, jag snackar Sverige, Danmark, Norge.
Att vid förfrågningar göra efterforskning är väl åtminstone inte för mycket begärt skulle man kunna tro, me se
att det var faktiskt det. I vår skola orkar studiehandledaren inte ens ta reda på svar på frågor denne inte kan, man struntar helt enkelt i sånt. Tydligen.

LIte arg är jag faktiskt.
Okej för att det gick fel med behörigheten, fine, sure, visst, hur kunde ni ha vetat?
Men nu sitter jag här.
Med ett gymnasium som, om jag får säga det själv-för att vara lite dramatisk, övergav mig när jag bannemig behövde hjälp, och med ett kvällsläroverk som tydligen inte "har lust" att hjälpa mig. Inte ens mot betalning.
Ingendera vekar förstå allvaret heller.
"du kan ju alltid söka någon annan stans" sa min rektor.

Är det så det ska va?
Nej. Det är det verkligen inte.
Ja har faktiskt en chans att koma in på min drömlinje i Danmark eftersom kraven är snäppet lägre.
Hoppet om att jag ska koma in i Finland och Sverige dog ut nångång med sista dinosauren.
Dessutom längtar jag till att komma lite närmare europa och få bo i storstadsmiljö. Jag längtar efter att
vara en i vimlet samt få aningen varmare vintrar.
Så jag har faktiskt mina skäl.
För ett två och ett halvt år långt förhållande i kras verkar ju ingen bry sig om.
Vi har faktiskt redan bott ifrån varandra ett år nu. Jag sa att jag inte orkar ett till, men det här
gör mig så grinig så bara för att bevisa jag kan så gör jag om det om det behövs.
Om inte kärlek är viktigt, va e viktigt då?

Så nej kära rektor, Åbo är inget för mig.

Sista potäten är inte satt ännu.
Inväntar svar från kvällsverket och hoppas de ska vara tillmötesgående,( sekreteraren ja har haft kontakt med är
åtminstone väldigt trevlig.)
Om inte får de med mig att göra, å fråga de som vet, jag kan va jäklit irriterande om jag vill.