ninanolltre

Matias åkte idag.
Det blir alltid tomt innuti när han gör det.
Jag går mest runt i dvala, iakktar, liksom svävar i början.
Det känns lite som ett eko.

Fast så småningom landar jag alltid.
För jag är inte arg och bitter alls,
utan mest tacksam.

Tänk att ja har nån att längta efter ändå,
som längtar efter mig också.
Bra mysigt är det ändå.

Iteenandis.
Vi rockar liivi vi lurvrumpo!