Smöggis is the shit.
Jag fösöker desperat göra en specialsmöggis a la Matias.
Resultatet är en blir mellanmjölk fast jag verkligen försökte tänka utanför lådan.
Jag ångrar bittert de gånger jag retat Matias för hans knasiga smörgåsar som jag faktiskt börjat uppskatta och som jag
nu saknar. Vad som än finns i kylen lyckas han alltid svänga ihop en sjuhelvetes god smörgås.
Vi snackar inte vanlig "smör&skinka", näe, en specialsmöggis är något i en klass för sig.
En specialsmöggis får en på bra humör på morgonen. En specialsmöggis med te är bättre än all tortellini och all räksallad i hela världen. En specialsmöggis kan rädda en usel lunch eller tom en usel dag när man just fått veta det behövs 9 kurser matte för att komma in på den linje man velat söka och man nu bara har 6.
En specialsmöggis gjord av specialsmöggisarnas mästare (ni vet vem jag pratar om) är allt jag vill ha just nu.
Och, när jag sitter här med min egna version, som har för mycket ost och för lite saltgurka, inser jag att det här med smörgåsar måste vara en medfödd talang inte alla har.
Ja e jädrans bra på paj och kladdkaka, men det där smörgåseriet får nog Matias sköta framöver.
Koma heim å laga smöggis åt me M-Matti G.R å där me basta!
Eller. Skick ein på postin tå du läser dehär.
Nu ska jag läsa om Freud och äta upp resten av min småäckliga smörgås.
Peace