Glada vappen!
Det var en jäkla lång kö och arga portvakter som gnällde på
oss att flytta oss flera meter bakåt hela tiden.
Vi kom ifrån varandra en stund och en del fick stå ensamma kvar i kön
när dom andra gick in-en bra stund.
Min telefon slog av.
Det enda stället där nummern till honom vi skulle bo hos fanns. Surt.
Flera alternativ dök upp.
Vi kunde inte bestämma oss var vi skulle bo.
När vi slutligen tagit ett beslut hade vi inga pengar till taxi.
VI räknade rätt länge de mynt som fanns kvar men de räckte inte till
För taxichauffören tog inte kort. Nice.
Automaten tog inte chipkort "för tillfället" som om den visste vi hade en sur taxichaufför
väntandes i bilen med taxamätarn tickandes.
Vi var tvugna att köra via ABC för att rätta till det problemet.
Sen fick vi akta oss för arga familjemedlemmar.
Risken för utskällning av olika orsaker verkade stor.
Vi bäddade våra bäddar i tysthet och somnade snart.
På morgonen upptäcker vi att bilnyckeln är borta.
Letar på samtilga ställen vi befunnit oss samt går alla gator vi gått kvällen innan.
Inga nycklar.
Inga reservnycklar hemma heller.
Vi liftar med andra vänner hem.
Vet fortfarande inte hur vi ska lösa nyckelproblemet.
Eller hur jag för den skull ska våga berätta det för min far.
Men sist och slutligen...
Så var vädret underbart.
Kön var varm och mysig om man stod i mitten.
Långa diskussioner hann vi också med.
Vi dansade länge.
Vi fnissade.
Ingen klagade.
Vi kunde ju betala taxin till slut.
Och vi fick sova tills vi vaknade och gratis sjuss in till stan också.
Vädret var till och med bättre än dagen innan och vi åt gott på en uteservering.
Nyttigare än våra sunkkiga micropizzor som förvarats i bilen var det också.
Och hem kom vi ju oss.
Efter ett tag iallafall.
Så. Något som verkade ganska misslyckat var egentligen ganska bra.
Inte på grund av omgivningen men på grund av oss.
Jag kapslar in det bästa av ungdomstiden i hemstaden i minnet för att
ta fram och tänka på när jag nån gång i framtiden glömmer vart jag är påväg.
Tack kära eventuella övernaturliga kraft som styr över mitt liv.
Tack för vänskap och smurfhits 3 i krogkön.
Amen.
oss att flytta oss flera meter bakåt hela tiden.
Vi kom ifrån varandra en stund och en del fick stå ensamma kvar i kön
när dom andra gick in-en bra stund.
Min telefon slog av.
Det enda stället där nummern till honom vi skulle bo hos fanns. Surt.
Flera alternativ dök upp.
Vi kunde inte bestämma oss var vi skulle bo.
När vi slutligen tagit ett beslut hade vi inga pengar till taxi.
VI räknade rätt länge de mynt som fanns kvar men de räckte inte till
För taxichauffören tog inte kort. Nice.
Automaten tog inte chipkort "för tillfället" som om den visste vi hade en sur taxichaufför
väntandes i bilen med taxamätarn tickandes.
Vi var tvugna att köra via ABC för att rätta till det problemet.
Sen fick vi akta oss för arga familjemedlemmar.
Risken för utskällning av olika orsaker verkade stor.
Vi bäddade våra bäddar i tysthet och somnade snart.
På morgonen upptäcker vi att bilnyckeln är borta.
Letar på samtilga ställen vi befunnit oss samt går alla gator vi gått kvällen innan.
Inga nycklar.
Inga reservnycklar hemma heller.
Vi liftar med andra vänner hem.
Vet fortfarande inte hur vi ska lösa nyckelproblemet.
Eller hur jag för den skull ska våga berätta det för min far.
Men sist och slutligen...
Så var vädret underbart.
Kön var varm och mysig om man stod i mitten.
Långa diskussioner hann vi också med.
Vi dansade länge.
Vi fnissade.
Ingen klagade.
Vi kunde ju betala taxin till slut.
Och vi fick sova tills vi vaknade och gratis sjuss in till stan också.
Vädret var till och med bättre än dagen innan och vi åt gott på en uteservering.
Nyttigare än våra sunkkiga micropizzor som förvarats i bilen var det också.
Och hem kom vi ju oss.
Efter ett tag iallafall.
Så. Något som verkade ganska misslyckat var egentligen ganska bra.
Inte på grund av omgivningen men på grund av oss.
Jag kapslar in det bästa av ungdomstiden i hemstaden i minnet för att
ta fram och tänka på när jag nån gång i framtiden glömmer vart jag är påväg.
Tack kära eventuella övernaturliga kraft som styr över mitt liv.
Tack för vänskap och smurfhits 3 i krogkön.
Amen.
Kommentarer
Postat av: Pia
Dedär var fint sagt.
Postat av: Ellen
Du skriver väldigt vackert.
Postat av: Nina
Tack, vad snällt av er.
Trackback