Istället för danska


Så här är det:
Jag är faktiskt arg. Jag är så arg så det bubbar i mig ibland. Det förvånar mig inte. Det är en del av processen säger dom. Jag har skrivit långa brev ingen någonsin kommer få över saker som gör mig arg. Riktigt fula saker har jag skrivit. Riktigt själviska elaka saker bara för att jag var så arg. Fast en del var sanning. Sanning är en tvetydig jobbig sak. Den förvirrar mig. Jag vet inte längre var sanningen jag talade så vitt och brett om är. Den delades itu och försvan upp i kosmos kanske.
Jag är nu samma dumma tjej som lyssnade på ansgar&evelyn i bussen hem från skolan och grät över att livet var så svårt. Jag trodde inte jag skulle komma tillbaka till det som var, men plötsligt ser man bara sig själv gå alla steg bakåt. I min mage bor en stor svart varg som bara gör mig illa. Jag kan inte bli av med honom. Jag kan inte gå ifrån mig själv. Dumma dumma dumma lilla flicka, dina vänner skrattar åt dig, dina föräldrar var glada att bli av med dig. Tvivel om allt ibland. Vem är den mystiska tranan egentligen? Lyser solen? Regnar det verkligen? Deja-vu. Ilska.

Så här är det också:
Jag saknar söndagar i sängen. Ja saknar paj på hovo å kli bakom öra. Vem ska nu sjung jag mår som en anka
åt me tå ja e sjuk? Vem ska knäll på me tå ja håsar å int saltar matin eller sokrar gräddan? 
Jag har tappat bort björnen och funnit en varg som äter mig innifrån. Flög vilse någon gång i börjanet och hittar inte alls tillbaka nu. Önskar någon bara ens ville ringa. Lyssnar på musik, dansar lite. Ångrar sig, hela tiden.
Har funnit orsaker och skrivit listor hit och dit. Försökt att strukturera. Har blivit trött på att strukturera. En känsla, förnimmelse, varseblivning kan inte sättas till fjolliga punkter på ett papper. And everything makes sense again.

Så biter vi ihop.
Blir lite desperata. Vargen extra jobbig idag. Tänker det är rätt åt mig. Minns domdär sakerna jag skulle komma ihåg. Ångrar mig, blir arg på vargen. Byter humör till saknad igen och kan slet ikke finne ut af det. Dör lite.
En dag, tre minuter i taget. Tittar på klockan igen.







Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag,tror på dej..använd ditt goda omdömme,..och glöm inte att leva , nu!....tid kommer tid går,..sköt om dej!

2009-11-23 @ 17:33:44
Postat av: Lillasyster

din vargs bror ha bosatt sig i min mage. sluta tugga jävla vargar! Hellre lever jag med en björn som äter upp mig hel.



små dumma flickor lär sig aldrig fast de vet.

men du e smart å lite stor, det vet du väl?

2009-11-23 @ 18:31:32
Postat av: Lillasyster

2 atoms in a molecule- noah and the wale

2009-11-23 @ 18:37:22
Postat av: Pia

Sparka vargen mellan bena och kom ihåg att du är finare än socker!

2009-11-24 @ 09:19:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0