ninanolltre

Jag vet inte.
Jag hade tänkt läsa frenetiskt på biologiprov nu men all ork har runnit ur mig. Jag hinner väl sen. Jag hamnade mitt i min egen minnesvärld och tappade bort mig i alltihopa. Sen brände jag fast mat på spisplattan, mamma blir säkert sur. Jag vet i nte var jag bor längre. Jag visste inte förut heller, men på senare tid har det blivit ännu oklarare än förut. Jag tror jag har glömt vem jag är.
Jag vet inte var jag kommer ifrån. Jag skulle vilja så mycket men det blir liksom inte av. Jag skulle vilja trösta, städa huset, umgås och fixa. Det slutar alltid med att jag åker bort från alltihopa. Friheten har sitt pris, massa stress och prestationsångest virvlar i luften också. Jag vet inte vad mina vänner eller min familj tycker om mig längre. Jag vet ingenting egentligen. Jag är inte ledsen direkt, jag är inte arg direkt heller. Jag är bara lite vilsen.

Något håller på och hända. Jag är inte samma flicka som låg på bastugolvet med bästa vänninan i flera timmar, jag är inte samma söta flicka i prickig kjol ute på en ö i skärgården, jag är inte den roliga partytjejen, storasystern, sötmunken, eller prinsessan jag en gång var. Jag är någon helt ny, och jag vet inte alls om jag tycker om det.


Jag är bara trött. Och nej, det beror inte bara på att jag sov för lite inatt.

Pressen har lättat lite.
Haha. Larsmo lanthandel var dagens äventyr.
Mina öron kliar.