I wanna hear you sing
What I can't hold by love I won't hold by force
The world keeps turning beyond our control
What I can't hold by love I won't hold at all.
Here comes my baby running
Part of me is in his hands.
He doesn't hold to hard he knows then
It slips through fingers just like sand
He doesn't close his hand he knows then
it slips through fingers just like sand
When to give up and when to give more is
a thing that's hard to understand
den hemliga gurkskålen
Beror nog mest på att jag svängde dygnet.
Igen,
Mardrömmar har jag haft också.
Om allt möjligt.
Att chefen ringer och säger det är ett jättestort och hemligt rum jag glömt att städa på övervåningen, dessutom har jag
glömt att skiva färsk gurka i företagets gurkskål.
Sen drömmer jag en hel massa annat virrvarr.
nu ska jag iallafall vara en riktig bondmora.
Det löser sig!/UPDATE
kl 01:24
För tydlighetens skull.
Det är PARTYvirvlar.
Inte någon annan sorts virvlar.
Om jag får säga min åsikt tycker ja ju det är rätt självklart.
Men för tydlighetens skull som sagt...
______________________________________________________________________
Ps. Måste säga ni var rätt ointresserade av mosabique.
Varför förstår jag inte. Fantastiskt intresseant om ni frågar mig.
Funderar eventuellt på att gör en ny faktaruta om damm.
Ständigt inslag i vardagen om man säger så.
Det skulle ni gilla va?
Söndagssol
Nu har jag varit ute i solen hela dagen.
Jag känner mig alldeles varm i hela kroppen.
Solvarm ni vet.
Välkommen sommar.
Nu ska jag äta glass med frukt.
Faktaruta: Moçambique
Statsskick: republik
President: Armanda Guebuza
Erkänd självständighet: 25 juni 1975
BNP per capita: $292
Naturtillgångar: kol, titan, naturgas, vattenkraft, tantal, grafit.
Befolkningens medelålder: 19 år (2002)
Spädbarnsdödlighet: nästan 20 % (2003)
Befolkningens medellivslängd: 31,3 år (2003)
Religion: tillhörighet: inhemska religioner 50 %, kristna30 %, muslimer 20 %
Språk: portugisiska, inhemska språk
Analfabetism: 2003 var över hälften av befolkningen äldre än 15 år analfabeter. (Av kvinnor över 15 år var 70 % analfabeter.)
Moçambique är en republik i sydöstra Afrika som gränsar till Malawi, Sydafrika, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. I mellersta delen av landet rinner floden Zambezi.
Klimatet varierar inom landet från tropiskt till subtropiskt. I de södra och centrala delarna förekommer svåra torrperioder, förödande cykloner och översvämningar.
Några av Moçambiques miljöproblem är vattenförorening, tjuvjakt på elefant för elfenben och att den stora inflyttningen till städerna skapar olika problem med sopor och avlopp. Över 90 % av elektriciteten produceras med vattenkraft, resten av fossila bränslen.
Vid självständigheten 1975 var Moçambique ett av världens fattigaste länder. Situationen försvårades av det brutala inbördeskriget 1977-1992. 1987 gjordes en del stora ekonomiska reformer i syfte att stabilisera ekonomin. Med hjälp från utlandet och en större politisk stabilitet sedan 1994 har den ekonomiska tillväxten ökat. Inflationen var nere under 10 % i slutet av 1990-talet, men blev åter tvåsiffrig under 2000-2002. Moçambique är fortfarande beroende av utländsk ekonomisk hjälp och majoriteten av befolkningen är mycket fattig. Den största delen av arbetskraften sysselsätts inom jordbruket. Utländska investerare har startat ett aluminium-smältverk och det finns planer på att utvinna titan. Detta ökar landets exportinkomster.
källa:http://sv.wikipedia.org/wiki/Mo%C3%A7ambique
Like a lightbulb in a dark room
Jag tror jag skulle göra precis vad som helst för att slippa sova ensam inatt.
Ensam suger. Jag känner verklighetsuppfattningen är rubbad.
Om någon kan fixa det här lilla problemet lovar jag på rak arm vara naken hela studentdimissionen.
Helt seriöst.
Skrämmande...
Jag kom just på mig själv med att tänka "vilka smutsiga kontaktytor vi har här"
när jag städade vår toalett här hemma.
yrkesskadad efter 3 och en halv vecka.
Onsdag.
Har känt mig ofokuserad senaste veckan.
Försöker skärpa mig.
Det är nog dygnsrytmen som gör det.
Fast lite måste dom gilla mig ändå för...
jag får ledigt ända till 12 juli.
Hallelujah moment!
Interrail here we come.
Kanske jag hamnar här...?
...Eller här?...
...Eller här?..
Måste jobba. Jetemyke jobb.
S-u-c-k.
okej...
Dit rök semester å resa.
Dit rök min anställning?
Suck å trippelsuck.
Löneförhöjning behöver jag väl knappast vänta på.
Nycklar. Glömska.
Jag skulle skriva det rakt ut men
det smärtar mig att prata om det.
Turbomorkkis.
Jag förstår inte varför jag är så fruktansvärt virrig?
alltid varit.
Men tom extra mycket för att vara mig.
Ja snart ska jag be om ursäkt till er allihop.
Men kanske inte idag.
Skulle jag vara ledig skulle jag vara ledig skulle jag halsa vodka i
trädgården. För det är lite så det känns.
Inte ens solen lyser längre.
Men det kan jag inte heller göra
för det är jag inte.
Jag vill inte finnas mer på länge.
Sinnesstämmning
Idag vill jag ingenting.
tusen timmars jobb väntar.
Jag drar mig för att åka.
Jag drar mig för att äta, för att sova för att tänka.
Jag sänker mig och läser solo.
Vilket egentligen bara gör mig ännu sämre till mods.
Jag vill vara ifred i solskenet.
Det ska jag vara också.
Nu.
Glada vappen!
oss att flytta oss flera meter bakåt hela tiden.
Vi kom ifrån varandra en stund och en del fick stå ensamma kvar i kön
när dom andra gick in-en bra stund.
Min telefon slog av.
Det enda stället där nummern till honom vi skulle bo hos fanns. Surt.
Flera alternativ dök upp.
Vi kunde inte bestämma oss var vi skulle bo.
När vi slutligen tagit ett beslut hade vi inga pengar till taxi.
VI räknade rätt länge de mynt som fanns kvar men de räckte inte till
För taxichauffören tog inte kort. Nice.
Automaten tog inte chipkort "för tillfället" som om den visste vi hade en sur taxichaufför
väntandes i bilen med taxamätarn tickandes.
Vi var tvugna att köra via ABC för att rätta till det problemet.
Sen fick vi akta oss för arga familjemedlemmar.
Risken för utskällning av olika orsaker verkade stor.
Vi bäddade våra bäddar i tysthet och somnade snart.
På morgonen upptäcker vi att bilnyckeln är borta.
Letar på samtilga ställen vi befunnit oss samt går alla gator vi gått kvällen innan.
Inga nycklar.
Inga reservnycklar hemma heller.
Vi liftar med andra vänner hem.
Vet fortfarande inte hur vi ska lösa nyckelproblemet.
Eller hur jag för den skull ska våga berätta det för min far.
Men sist och slutligen...
Så var vädret underbart.
Kön var varm och mysig om man stod i mitten.
Långa diskussioner hann vi också med.
Vi dansade länge.
Vi fnissade.
Ingen klagade.
Vi kunde ju betala taxin till slut.
Och vi fick sova tills vi vaknade och gratis sjuss in till stan också.
Vädret var till och med bättre än dagen innan och vi åt gott på en uteservering.
Nyttigare än våra sunkkiga micropizzor som förvarats i bilen var det också.
Och hem kom vi ju oss.
Efter ett tag iallafall.
Så. Något som verkade ganska misslyckat var egentligen ganska bra.
Inte på grund av omgivningen men på grund av oss.
Jag kapslar in det bästa av ungdomstiden i hemstaden i minnet för att
ta fram och tänka på när jag nån gång i framtiden glömmer vart jag är påväg.
Tack kära eventuella övernaturliga kraft som styr över mitt liv.
Tack för vänskap och smurfhits 3 i krogkön.
Amen.
